Hur ska jag kunna beskriva känslan vi har?? Det är en sorg lika stor som vid förlust av en människa. Tur det är på datorn dessa rader skrivs, för annars hade texten suddats ut av mina tårar.

JULAFTON 2009 tog du språnget mot hundhimelens gröna ängar, där kan du skutta kring, där finns ingen smärta ej heller några sjukdomar. Kanske finns en sjö utan hundschampo, där du kan simma i lugn och ro, där finns säkert tjejer du kan nagga kärleksfullt i baken, barn som inte är allergiska som du kan gosa med. gosedjur att snutta på och massor av andra hundar som är lika snälla som du. vi kommer alltid minnas dej och älska dej, ROCKY, vårt allra första älskade lejon!

Tack för den tiden vi fick ha dej!!! Slick på nosen.

Så kom då den sista dagen; Julafton 2009. som jag har gruvat mej för denna dag då det är dax! Dax att ta farväl! Rocky hade pipit lite på natten och Kenth trodde han ville ut, för det lät så, han var upp ett par vändor och skulle släppa ut Rocky, men han kom inte! När jag kom upp på morgonen låg Rocky i badrummet, det är inget konstigt, men han brukar åtminstonne vifta lite på svansen, men det gjorde han inte, han bara låg och såg olycklig ut. Rocky har haltat ett par dagar, mer eller mindre, men han har alltid varit ömtassad och känslig för vassa stenar och kyla, han har fått rodnader under tassarna då, så jag har fått smörja. Vi lät honom vara, när vi åt frukost började vi misstänka att det var alvarligare än vi först befarade, var till honom med lite julskinka som han faktiskt åt. Kände på tassen som han haltat på som nu var varmt och svullet, då SKREK han! Han hade ont var jag än tog alla leder gjorde ont... Vi försökte locka honom att resa sig, men nej! Vi beslöt att försöka bära ut honom i hallen så han skulle få bättre stöd av mattan, då golvet i badrummet är halkigt. Så vi masade under en badhandduk under honom, så vi skulle orka, bekymret var att badrumsdörren är så smal att vi skulle få svårt lyfta ut honom, utan att komma åt/kläma den ondaste tassen. Han skrek och pep, men till slut gick det, vi var fyra som bar! Rocky vägde nog ca70kg, han var en stor hane, fast vi bantat ner honom. Väl i hallen, fick han vila lite, jag klappa honom klia honom, då kände jag i ljumsken hur varm han var. Tog tempen 42,5, ringde strömsholm som sa att kom direkt....Vi började ganska omedelbart förstå och diskutera hur/vad/om......Rakim blev alldeles till sig av oro när vi lyfte Rocky ut i bilen han pep och sprang fram och tillbaka.....Rocky sa nästan inget denna gång när vi lyfte honom och han blev liggandes som vi la honom i bilen. Vi fick åka till infektionsmottagningen och vänta, det gick hästar förbi, hundar, men han orkade inte ens reagera. Vetrinären kom undersökte och pratade om prognosen att klara honom även om behandling sattes in, det kunde vara en fästingsjukdom eller eftersom Rocky haft kronisk öroninf och hud- ledproblem och lederna nu var svullna så trodde hon inte det var möjligt att ge honom mer än 3-6mån uppskjutande av beslutet. FÖR Rockys bästa var vår vilja, bara Rockys bästa, och det bästa för Rocky, var det som tyvärr smärtade våra hjärtan........åter igen bar vi honom i handduken, så smärtfritt som möjligt, han var sjuk, jätte sjuk men så tålig, han skulle inte göra en fluga förnär, han bara låg där. Vår älskade Rocky, han bara låg där......vi var hos honom, Johan kliade honom under hakan, vi smekte, klappade honom, han bara somnade in, inte en ryckning, bara lugnt och skönt och lämnade oss i tårar..........

Det är något konstigt som händer, och det är sjukt! Kan inte tro att det är svininfluensa, då borde vi vara sjukare. Först hade Robin förkylning eller vanlig influensa, med hög feber, hosta. Sen Johan men han hade halsfluss och fick medicin. Därefter kom Ann-louise med feber och halsont men läkarcentralen sa avvakta.....nu är febern borta och halsontet fast hon är trött....så trött, att bara klä på sig är ansträngande och sen jag...ont i kroppen, så bara att skruva locket av en burk är svårt, ont i halsen till och från men inget oroväckande...trött i kroppen tryck över ryggen....fattar inget.  

Och det är sjukt länge kvar innan dessa blommar! Jag längtar.........

Ja, det var länge sedan sist! Visst har det hänt en del men inte något sensationellt!

Nemo har fyllt 5 år, vårt första barnbarn blir stor pojke och nästa år blir han storebror igen!

Rakim har fyllt år. Hösten är här och jag tycker nog den har varit låååååång!

Johan och Ann-louise har köpt tomt och huset kommer i februari.

Nicklas har blivit uppsagd och skickat in ansökan till högskolan.

Robin har börjat plugga, Data. och Johanna läser juridik på högskola.

Sen är jag fast....fast i Facebook-träsket, så jag driver farmar och café, befinner mej på en ödeö eller i en stad, visst jag har akvarium oxå....allt detta måste passas, så man måste räkna timmar när man sår, bakar eller matar fiskar, för att veta när det är dags att skörda osv.....

I går tog jag ledigt från mitt verkliga jobb för att röja lite hemma, mina starka sidor är inte pyssla, damma, vattna, städa....men nu var det dax!! Så här efteråt kan det kännas skönt, men vägen från beslut till handling skjuter jag gärna på...går hellre en prommis med hundarna eller facebookar lite(mycke). Min gubbe har fixat vår altan i sommar, isolerat, spikat, lagt nytt tak och varit jätteduktig...jag har hjälpt till...lite, men det mesta har han gjort själv.

På måndag kommer vår vattenrenare att installeras, vi har järn och kalk i vattnet, det är inget farligt men badkar/ handfat osv blir missfärgat.